Våldet på Västbanken har igen skördat människooffer. En palestinier bröt sig in i ett hus där han med kniv mördade en familj inklusiv ett litet barn på bara 3 år.
Självklart lägger DN skulden på de israeler som lever som bosättare på det omtvistade området. Lika självklart är problemet större än så. Den mark som vi nu läser om och som av många kallas ockuperad palestinsk mark ses av andra som Judea och Samaria. En hjärtedel av det ursprungliga bibliska Israel. Dvs den plats där det sedan det bott människor i området bott judar långt innan det kom inflyttade araber.
Västbanken eller Judea och Samaria har aldrig varit palestinskt. Innan 1948 var det en del av det Brittiska mandatet Palestina. Därinnan var det en del av det Ottomanska riket och en del av provinsen Damaskus. Då bodde judar och araber (kristna och muslimska) samt druser (eftersom det inte fanns någon som kallade sig palestinier) där. Långt innan 1948 började spänningar i landet växa sig starkare och bli allt tydligare. Flera pogromer mot judar skedde. Det blev klart att folken inte ville leva i samma land. Judarna ville ha en egen del av det land de bodde i och araberna ville ha bort dem från deras gemensamma land.
Araberna accepterade inte FNs del för delning av det gemensamma landet utan anföll det nya landet direkt. Jordanien (en del av det Brittiska mandatet Palestina) ockuperade Västbanken och Egypten ockuperade Gaza. Vi ska inte glömma att Israel fick inte den del som först var tänkt, dvs det land som innehöll Judea och Samaria. Araberna vägrade. Israel fick dvs den mycket mindre del som blev det som många idag kallar det egentliga Israel.
Så förblev det tills Israel anfölls igen 1967 och där för att skydda sina intressen tog västra jordanstranden, västra Jerusalem (innehållande judarnas mest heliga plats, klagomuren) samt Golanhöjden (varifrån Syrien ihållande beskjutit Israel).
Israel visade tidigt vilja att byta land mot fred. Detta gjorde man med Egypten när man bytte det erövrade Sinai (erövrat för att få tillgång till Suezkanalen) mot fred. Samma erbjudande har man flera gånger visat de araber som nu kallar sig palestinier. Intresset har varit milt eftersom många där anser att de har rätt till hela det land de en gång delade med judarna.
Tragiskt nog går konflikten vidare och folk dör på båda sidor.
På den arabiska sidan är av de dödade 20% civila och 80% militanta. På den israeliska sidan är siffran omvänd, där är 80% av de dödade civiila.
Självklart lägger DN skulden på de israeler som lever som bosättare på det omtvistade området. Lika självklart är problemet större än så. Den mark som vi nu läser om och som av många kallas ockuperad palestinsk mark ses av andra som Judea och Samaria. En hjärtedel av det ursprungliga bibliska Israel. Dvs den plats där det sedan det bott människor i området bott judar långt innan det kom inflyttade araber.
Västbanken eller Judea och Samaria har aldrig varit palestinskt. Innan 1948 var det en del av det Brittiska mandatet Palestina. Därinnan var det en del av det Ottomanska riket och en del av provinsen Damaskus. Då bodde judar och araber (kristna och muslimska) samt druser (eftersom det inte fanns någon som kallade sig palestinier) där. Långt innan 1948 började spänningar i landet växa sig starkare och bli allt tydligare. Flera pogromer mot judar skedde. Det blev klart att folken inte ville leva i samma land. Judarna ville ha en egen del av det land de bodde i och araberna ville ha bort dem från deras gemensamma land.
Araberna accepterade inte FNs del för delning av det gemensamma landet utan anföll det nya landet direkt. Jordanien (en del av det Brittiska mandatet Palestina) ockuperade Västbanken och Egypten ockuperade Gaza. Vi ska inte glömma att Israel fick inte den del som först var tänkt, dvs det land som innehöll Judea och Samaria. Araberna vägrade. Israel fick dvs den mycket mindre del som blev det som många idag kallar det egentliga Israel.
Så förblev det tills Israel anfölls igen 1967 och där för att skydda sina intressen tog västra jordanstranden, västra Jerusalem (innehållande judarnas mest heliga plats, klagomuren) samt Golanhöjden (varifrån Syrien ihållande beskjutit Israel).
Israel visade tidigt vilja att byta land mot fred. Detta gjorde man med Egypten när man bytte det erövrade Sinai (erövrat för att få tillgång till Suezkanalen) mot fred. Samma erbjudande har man flera gånger visat de araber som nu kallar sig palestinier. Intresset har varit milt eftersom många där anser att de har rätt till hela det land de en gång delade med judarna.
Tragiskt nog går konflikten vidare och folk dör på båda sidor.
På den arabiska sidan är av de dödade 20% civila och 80% militanta. På den israeliska sidan är siffran omvänd, där är 80% av de dödade civiila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar